Zetterlingskafonden

0 Comments

Homeopatibåten återupprättar Zetterlingska fonden
Det finns nog inte en homeopat i Sverige som inte har upprörts över att Uppsala universitet för tio år sedan lyckades sno åt sig fondpengar som skulle gå till föreläsningar inom homeopati. 12 miljoner svenska kronor förlorades på ett bräde när permutationen gick igenom, det vill säga då donation villkoren ändrades. I mars i år preskriberades ärendet och beslutet blev oåterkalleligt och det går inte längre att göra något juridiskt. Loppet är dock inte kört. På Homeopatibåten, där SHR firade 90-årsjubileum, vändes nederlaget till en seger, där togs nämligen beslutet att Zetterlings fond skulle återuppstå. En egen Zetterlingskafond där pengarna faktiskt skulle gå till det ändamål som Zetterling så hett önskade, nämligen homeopati.

Per Olof Christofer Zetterling 1815–1888 var inskriven vid Uppsala universitet och blev så förtjust i homeopatin att han i sitt testamente från år 1872 donerade 5 000 svenska riksdaler riksmynt till universitetet för detta ändamål, vilket var otroligt mycket pengar på den tiden. I dagens penningvärde motsvarar det 291 176 kr. Man kan ju fråga sig varför det var så problematiskt för Uppsala universitet att uppfylla donatorns önskningar, men problem var det och tvisten höll på i över hundra år. Så här löd Zetterlings ursprungliga donationsbrev: Räntan skulle läggas till kapitalet till dess att summan hade fördubblats. Därefter skulle räntan av dessa 10 000 riksdaler ställas till den Medicinska Fakulteten (i Uppsala) för att disponeras för den medicinska vetenskapens främjande, dock med skyldigheten att använda räntan till arvode för föreläsningar i homeopatisk hälsolära, så länge denna vetenskap hade representanter vid utländska universitet. Den Medicinska fakulteten i Uppsala beslöt 1872 att ”ödmjukligen” ta emot gåvan med tillhörande villkor. De har dock inte varit särskilt bra på att uppfylla önskemålet och har vid ett flertal tillfällen försökt att få villkoret för donationen upphävt. Svenska homeopater har i decennier begärt att fonden skulle användas för avsett ändamål. Aldrig har väl en gåva gett upphov till så mycket och en så pass långvarig strid mellan olika parter, allt ifrån Uppsala universitet till företrädare för homeopatin, myndigheter, regeringen, Kammarkollegiet och rättsliga instanser… och slutar med något som de flesta homeopater beskriver som ”rena stölden”.

Första försöket gjordes 1907. Det hade gått 35 år sedan universitetet godtog donationen. Fakulteten ansåg att donationens förutsättning var felaktig då de menade att homeopati inte var någon vetenskap samt att sådana föreläsningar inte hölls vid något ”strängt vetenskapligt universitet”. De pratade i termer som att det inte vore värdigt och att det inte vore hedrande för universitetet. Justitiekanslern såg dock inga giltiga skäl att genomföra några förändringar och så blev också beslutat av Kungl. Maj:t (regeringen).

Svenska Föreningen för Vetenskaplig Homeopati (SFVH) krävde år 1917 att donationens villkor skulle börja gälla, vilket även andra läkare och homeopater hade gjort men de fick alla avslag. Fakulteterna ansåg att homeopatin var ”humbug” och att den stod i strid med den vetenskapliga medicinens framsteg, och dessutom fanns det ju i landet inget allmänt behov av den homeopatiska läkemetoden…

Andra försöket gjordes år 1946 av den Medicinska fakulteten och man kom väldigt påhittigt på ett nytt sätt att tolka donatorns villkor. Man menade att den dag då homeopatin inte längre skulle komma att ha några representanter vid utländska universitet så skulle ju hela ränteavkastningen användas till den medicinska vetenskapens främjande. Därav menade man att Zetterling inte hade menat att hela ränteavkastningen skulle gå till undervisning i just homeopati utan även till främjande av den medicinska vetenskapen och att det då måste vara upp till fakulteten själv att bestämma hur mycket som skulle avsättas till det ena eller det andra? Kungl. Maj:t med Tage Erlander som statsminister såg dock ingen anledning att ingripa och fonden fortsatte att fungera på samma sätt som tidigare.

År 1986, det vill säga efter ytterligare 40 år, gjordes det tredje försöket att försöka få till en permutation (det vill säga en förändring av donationsvillkoren). Som skäl uppgavs att utvecklingen hade gått framåt under de mer än 100 år som hade gått sedan fonden upprättades, och att ändamålet som donatorn hade uppgivit inte stod i samklang med dagens medicinska vetenskap. Socialstyrelsen skrev ett medhållande yttrande där universitetet ansågs ha rätt i sin lägesbeskrivning. Kammarkollegiet beslutade denna gång att faktiskt gå med på att ränteavkastningen kunde gå till främjande av och undervisning inom läkemedelsforskning och det upprättades därför ett nytt reglemente på fakulteten. Permutationsbeslutet överklagades dock av SHR, Svenska Homeopraktikers Riksförbund. Överklagandet togs upp av regeringen som år 1991 upphävde Kammarkollegiets beslut.

Den Medicinska fakulteten var inte sen med att återigen ta upp frågan om permutation och fjärde försöket inleddes redan 1992 med att fakulteten skickade en skrivelse till rektorsämbetet. Fakulteten menade att donationsändamålet inte var förenligt med den verksamhet som fakulteten bedrev och ville helt enkelt överlåta förvaltningsuppdraget till en annan förvaltare, till en oberoende sådan. Det förslaget fick dock inget gehör. Fakultetsnämnden lät då genomföra en utredning och tillstyrkte det förslag som menade att homeopatins effekter bara var av placebokaraktär och därför skulle fondpengarna gå till undersökningar på placeboeffekter och föreläsningar inom det området. Läsåren 1993/94 samt året därpå betalades det ut sammanlagt 111 000 kronor till placebostudier, men beslutet upphävdes dock av en senare fakultetsnämnd som menade att det hade varit ett olyckligt och felaktigt beslut. Så var det hela tillbaka på ruta ett…

År 1997 anmälde SFVH ärendet till Justitieombudsmannen och krävde att villkoren för fonden skulle uppfyllas, alternativt att SFVH skulle ta över förvaltarskapet. Den medicinska fakulteten svarade emellertid att man skulle börja att ge undervisning inom homeopatisk hälsolära redan året därpå och SFVH:s krav lades till handlingarna. Det var vid den här tiden som Dan Larhammar och VoF (föreningen Vetenskap och Folkbildning) kom in i bilden. Hösten 1998 anordnades så en temadag om homeopati. En av föreläsarna på temadagen var specialist på läkemedelslära inom antroposofin, vilket troligtvis är så nära man kommer homeopatin utan att vara homeopat. Ingen utövande homeopat föreläste, däremot så föreläste Dan Larhammar, Hans Isaksson och Sven Ove Hansson – alla tre hade under lång tid verkat inom VoF. Alla tre är motståndare till homeopati, som de kallar kvacksalveri och ”pseudovetenskap” och de arbetar i egenskap av VoF-skeptiker aktivt mot detta.

I april 2001 skickade Dan Larhammar tillsammans med Lars Bohlin ett förslag till Medicinska och farmaceutiska fakultetsnämndens arbetsutskott om hur avkastningen från fonden skulle användas. Deras förslag gick ut på att man under 2001-2003 skulle ordna föreläsningar över den homeopatiska hälsoläran, därefter skulle man ansöka om permutation så att avkastningen kunde användas till farmakologi och farmakognosi, men för att det skulle kunna kopplas till Zetterlings ursprungliga villkor så föreslog de att föreläsningarna inom farmakologi och farmakognosi även borde kunna innefatta alternativmedicin (dit homeopatin också brukar räknas). Larhammar och Bohlin menade även att villkoret att donationen skulle gälla så länge denna vetenskap hade representanter vid utländska universitet var ett ”tvivelaktigt och till intet förpliktigande kriterium”.

Det femte försöket inleddes år 2006 med att Dan Larhammar och Lars Bohlin, professor i farmakognosi, åter skrev ett brev till rektor och föreslog en permutation. Professorerna menade att det motiverades av en rad vetenskapliga studier. Dessutom hade vetenskapen gjort stora framsteg som hade visat att homeopatins grundkoncept var både tveksamma och orimliga. Studenterna efterfrågade även mer kompetenta homeopater som föreläsare, men professorerna menade att det var svårt att hitta sådana bland homeopatiutövarna, för högskolelagkravet på att utbildningen ska vila på ”vetenskap och beprövad erfarenhet” måste ju uppfyllas. Professorerna ville även ändra villkoret så att det kom att handla om inte bara om homeopati utan alternativmedicin generellt.

Det var rektor Anders Hallberg och juridiska avdelningens Per Abrahamsson (SSAUU) som ansökte om permutationen. Ärendet gick vägen igenom flera instanser i Uppsala och hamnade slutligen på Kammarkollegiets bord och baserades i stort på alla de argument som Larhammar och Bohlin hade fört fram. Dock så lär Per Abrahamsson ha sagt att skälet till ansökan inte var att ändamålet inte kunde uppfyllas, utan att ändamålet synes olämpligt. Detta var i Kammarkollegiet tycke motsägelsefullt och kollegiet bad därför att yrkandet skulle justeras, alternativt skulle nya skäl anges. Då skrev Hallberg och Abrahamsson att det centrala i donationsbrevet är ”den medicinska vetenskapens främjande”, och menade även att med dagens kunskaper om homeopati så kan homeopati, enligt Uppsala Universitet, inte inrymmas inom begreppet vetenskap. För att kunna uppfylla Zetterlings centrala intention att det ska gå till den medicinska vetenskapens främjande så måste man helt enkelt stryka bisatsen om skyldigheten att använda pengarna till föreläsningar i homeopati. Detta var precis vad Kammarkollegiet gjorde. Kammarkollegiet strök helt enkelt hela bisatsen om att räntan skulle gå till föreläsningar inom homeopati efter att ha inhämtat utlåtanden från den Kungliga Vetenskapsakademien, Socialstyrelsen samt Svenska Läkarsällskapet. Den fråga som ställdes var kort och gott om det var så att homeopati i dag kunde anses ingå i den medicinska vetenskapen. Svaret på den frågan blev förstås nej från samtliga instanser.

År 2010 överklagades beslutet av bland annat SFVH och även av Gunnar Jansson, men regeringen tog inte upp överklagandena, med motiveringarna att ärendet inte angick SFVH eller Gunnar Jansson på sådant sätt att de hade rätt att överklaga beslutet. Detta är helt felaktigt eftersom SFVH organiserar homeopater och lekmän intresserade av homeopati och som härmed går miste om tillfällen att studera homeopati vid universitetet, liksom homeopatilärare som Gunnar Jansson, vilka går miste om chansen att få föreläsa vid utbildningsdagarna. Om inte de som direkt berörs får överklaga – vem menar regeringen då skulle få överklaga?

Branschen kan således inte göra annat än att låta Zetterlings fond återuppstå i ny form!!

KAMPANJ! Nu gör vi en insamling för att komma upp i den summa som Zetterling donerade dvs 5 000 riksdaler (egentligen motsvarar det över 291 000 kr). När kampanjtiden är slut, så utgör det insamlade beloppet – minst 5 000 kr men gärna 291 000 kr – startkapitalet för den nya Zetterlingskafonden. Homeopatiförbunden ska sedan tillsammans med initiativtagaren NHF Sweden utse vilket homeopatiförbund som ska handha denna donation/fond/konto (alternativt om initiativtagaren ska fortsätta att handha det). Detta moment motsvaras av att Uppsala universitet mottog donationen.

Hoppas du vill donera så att vi kan starta den nya Zetterlingskafonden, så att homeopatin åter får pengar för att kunna utvecklas! Många bäckar små… vi är tacksamma även för små donationer.

Konto: Zetterling Bankgiro: 737-5512 Swish: 123 211 26 70 (Bank: Swedbank, Kontohavare: NHF Sweden) Text och illustration: Sara Boo, sekreterare NHF Sweden Läs mer: Motzi Eklöfs bok ”Homeopati i Sverige – en kontroversiell medicin historia kan varmt rekommenderas”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *